Sveriges två största städer, Stockholm och Göteborg, har i princip alltid haft lite av en armbrytartävling med varandra. Invånare i båda städer vill hävda att den egna staden med dess invånare är bättre medan den andra på olika sätt är sämre. De vanligaste glåporden man hör göteborgare säga om stockholmare är att de är dryga och kaxiga, då de kan ha en tendens att hävda att de är lite finare och lite bättre då de bor i den kungliga huvudstaden. Glåporden om göteborgare brukar kunna yttra sig något i stil med ”tramsiga, goa gubbar med en ful dialekt och en trist humor”. Att ordvitsa anses ofta vara väldigt ”göteborgskt” och i Stockholm talar man gärna nedlåtande om denna typ av humor.

Stockholm har dock inte alltid varit Sveriges huvudstad. Det var inte förrän på 1600-talet som staden blev vad vi idag officiellt kallar för huvudstad. Sigtuna bar den mer inofficiella statusen som huvudsäte i Sverige, omkring 900-talet, då staden är en utav Sveriges äldsta. På den tiden var det lite oklart vad en huvudstad egentligen innebar så det råder delade meningar om huruvida Sigtuna var huvudstaden eller ej. Det fanns dock ingen som konkurrerade om titeln. Göteborg grundades av Gustav II Adolf först på 1600-talet och staden byggdes sedan upp av holländare och blommade upp till en storstad med 1700-talets mått mätt.

Stockholm och Göteborg skiljer sig åt ganska mycket på flera olika sätt. Till att börja med så har vi dialektskillnaden. I Göteborg har man en väldigt tydlig dialekt medan man i Stockholm ligger lite närmare rikssvenskan. Det går givetvis att urskilja en tydlig stockholmska hos många, men framförallt hos äldre och mer inbitna generationen. Denna skillnad i dialekt kommer troligtvis bli ännu mer tydlig om 100 år då man gärna håller fast vid sin lokala identitet för att på så sätt separera sig ännu mer från konkurrentstaden. Många invånare i Göteborg känner nämligen ett stort agg mot Stockholm och vice versa. Ett vedertaget skämt i Göteborg lyder ”Det bästa med Stockholm är tågresan därifrån”.

Det blir ännu tydligare när man tar en titt in i sportens värld där framförallt fotbollssupportrar i Stockholm och i Göteborg har en tendens att starkt ogilla varandra. Även om det finns mycket kul att göra och se i båda städerna, särskilt för utomstående, så skulle vissa vägra att åka till den ena staden från den andra även om de så vann en resa dit. Visst, det är ju inte som att vinna en resa till New York eller någon annan spännande storstad, men det säger någonting om ovan nämna armbrytartävling och hur långt vissa drar det. För göteborgarnas del kan detta troligtvis delvis förklaras genom ett psykologiskt mindervärdeskomplex, ett fenomen som inte är helt ovanligt även när det häller många andra städer runtom i världen.

Det finns andra skillnader mellan städerna. För många är Göteborgs identitet deras glada humör, Liseberg eller spårvagnarna på stadens gator. För många är Stockholms identitet dess kungliga byggnader, allt vatten, skärgården eller ett visst mått av översitteri. Hur mycket sanning det ligger i påståendena om personligheterna är upp till varje individ att avgöra själv. Samma sak gäller angående vilken stad som är bäst. Men en sak är säker; debatten lär inte ta slut än på ett tag.